Här kan du läsa om historiken för Blå Port eller Blåportshöjden som vi nu kallar området. Materialet är sammanställt av Olle Melin och bilder från hans och Ingmar Elofssons arkiv.
I Karlskrona har man varit något av föregångsmän, när det gäller att använda nedlagda militära byggnader och etablissemang. Sparre, Stumholmen, Gräsvik, Kungshuset är goda exempel på detta. Blå Portskasernen på Vämö har övertagits av Skanska, som enligt uppgift kommer att modernisera byggnaderna och inrätta kontor i dem.
Blå Port eller ingenjörskasernen, som många äldre karlskronabor ännu använder som beteckning, stod klar 1908 och avsågs som förläggning med mera för ett fästningsingenjörkompani.
Enligt 1901 års härordning skulle särskilda fästningsingenjörskompanier, avsedda för kustfästningarna, sättas upp vid Svea och Göta ingenjörkårer från och med 1902. Deras förkortade beteckningar blev Ing 1 V (Vaxholm) respektive Ing 2 K (Karlskrona). Till en början var kompanierna förlagda i anslutning till respektive kår, det vill säga Stockholm och Karlsborg, men när deras kasernbyggnader närmade sig färdigställandet 1907, bestämdes, att kompanierna från och med 1908 skulle förläggas i fästningarna.
Ingenjörskompaniet i Karlskrona tillhörde Kungl. Fortifikationen och det var först i samband med 1936 års försvarsbeslut som Kungl. Fortifikationen uppdelades på fortifikationskåren, ingenjörtrupperna och signaltrupperna. Samtidigt upphörde dock fästningsingenjörkompaniet i Karlskrona. Mer om detta nedan.
Fästningsingenjörskompaniet hade ett säreget lydnadsförhållande, vilket reglerades i arméns tjänstgöringsreglemente.
Arméfördelningschefen hade befälsrätt i avseende på inre tjänst, allmän militär utbildning m.mm., medan befälsrätten i övrigt tillkom chefen för Ing 2 i Karlsborg. Över denna hade åter såväl arméfördelningschefen som chefen för fortifikationen ständig befälsrätt. Till detta kom kommendantens befogenheter, i detta fall chefen för Karlskrona fästning. Detta befäl hade särskild räckvidd under mobiliseringen 1914 och därefter till 1919. 1927 ändrades benämningen fästningsingenjörkompani till kustingenjörskompani.
Som ovan angetts skulle enligt 1936 års försvarsordning kustingenjörskompaniet dras in. I praktiken innebar detta att beteckningen upphörde att användas från och med 1937 och att utbildningen förlades till Ing 2 i Eksjö, dit huvudförbandet hade flyttat från Karlsborg.
Förutom kasernområdet vid Blå Port använde sig fästningsingenjörerna av det så kallade Bockanäset som övningsplats. Bockanäset är det område, där i dag Rosenholmsvarvet har sin verksamhet. Åtskilliga vägar, broar och smärre befästningar runt om i Blekinge minner om Ing 2 K verksamhet i länet och i Karlskrona fästning.
Första kompanichef i Karlskrona var kapten Pehr Gussing (1876 – 1938) och sista kompanichef var löjtnant Allan Edebäck. Den 21 oktober 1937 lämnade han av förbandet till befälhavande amiralen Gunnar Bjurner vid Sydkustens Marindistrikt och därmed var fästningsingenjörkompaniets saga all. Allan Edebäck återkom sedermera till Karlskrona garnison som fortifikationsbefälhavare åren 1948 – 49.
År 1908 stod ingenjörskasernen färdig och samtidigt stod motsvarande kasern klar på Vaxön i Vaxholm. Historien säger att man hade en ritning på en kasern avsedd för två kompanier och att man helt enkelt klippte denna ritning mitt itu och uppförde halvorna i Vaxholm och Karlskrona. Arkitekt till byggnaden är den mest kända av alla kasernarkitekter i Sverige, Erik Josephson. Uppdelningen kan dock vara en skröna.
Efter det att ingenjörerna lämnat Blå Port användes byggnaden bland annat för FRA verksamhet under de första åren av andra världskriget. Efter det att Karlskrona fästning 1942 ersattes av Blekinge Kustartilleriförsvar ombyggdes kasernen för att bli stabsbyggnad för denna nya organisationsenhet.
Den 1 juli 1990 bildades Sydkustens Marinkommando genom sammanslagning av Blekinge Kustartilleriförsvar och Sydkustens Örlogsbas och byggnaderna på Blå Port tömdes successivt under början av 1990-talet. 1997 såldes området till en privat företagare, som nu alltså sålt området vidare för ny användning.
Förutom huvudbyggnaden har på området funnits ett antal annex från ingenjörernas tid. Under 1970-talet byggdes på området en ny stabsbyggnad avsedd för Fortifikationsavdelningens verksamhet.
Anm.
Namnet Blå Port lär komma från en vägkrog i anslutning till den stadsport, som en gång fanns i området, en stadsport som i dag återfinns i kopia som entré till Vämöparken. För många karlskroniter och karlskronabor är namnet Blå Port också förknippat med den fotbollsplan som låg söder om ingenjörskasernen. Denna plan lades ned i slutet av 1960-talet.
Minnesstenen över ingenjörskompaniet, som låg vid gamla kassan, försvann i samband med byggandet av de nya bostadshusen.